En tanke om barn..och föräldrar.

Du vet känslan du får inom dig när du är i ett rum och du hör någon mycket större person med mer auktoritet än dig och som du dessutom gillar,, när en sådan person uttalar sig nedlåtande och i dina öron illa om en person du håller av väldigt mycket och oxå tycker om ... kan du känna igen dig , tror de flesta varit med om det.

Det fenomenet händer oss vuxna ofta , vi ställs inför situationer som vi gärna skulle undvika helt man vill liksom sjunka ner i skona o försvinna.

Detta har ju de flesta av oss skaffat oss försvars mekanismer till , vi skrattar , ler , eller låtsas som att vi inte riktigt hör eller är med . Om vi blir ställda mot vägen kanske många väljer att svara så neutralt som möjligt.

Detta är nästan det jobbigaste man kan vara med om i ett större socialt umgänge , två vänner som man gillar båda blir osams och man känner sig tvingad att "välja" sida.



DET ÄR EXAKT SÅ VÅRA BARN UPPLEVER DET NÄR VI TALAR ILLA OM DERAS FÖRÄLDRAR , DET ÄR DETTA SOM ÄR NÅGRA AV DE GRUNDLÄGGANDE TINGEN SOM SKAPAR P.A.S !

DET ÄR SÅDAN FÖRVIRRING BARN UTSÄTTS FÖR NÄR BARNET MÅR DÅLIGT I EN SKILSMÄSSA ELLER LIKNANDE. NI SOM ÄR VUXNA IDAG OCH HAR SKILDA FÖRÄLDRAR ELLER FÖRÄLDRAR SOM OFTA BRÅKADE MINNS SÄKERT KÄNSLAN. P.A.S ÄR NÄR DET GOTT FÖR LÅNGT , NÄR BARNET INTE ORKAR LÄNGRE , DET VIKER SIG INFÖR DEN "STARKASTE" KRITIKERN.

Du,, vuxna människa som kan läsa och använda datorer,böcker,tidningar(löpsedlar) och surfplattor o mobiler , kan förstå världen lite bättre och har lite mer erfarenheter än våra små medmänniskor , ta dit ansvar och sluta oroa dig för vädret , big brother och hur andra människor gör korkade saker i TV eller grannens äppelträd. ( dessa ting har förstås ett värde oxå , men det får inte gå före barnet)

Är du förälder , lär dig hur människan utvecklas och vad som krävs för att ditt barn ska utvecklas till en så genuin människa som möjligt som oxå värdesätter livet och världen barnet lever i .

Du är inte förälder för att det är en liten extra detalj på din karriär eller för att stilla din känsla av att du kanske inte betyder något i världen .

Du är lika viktig som vem som helst på Jorden , alla träd , växter ,djur och människa har ett syfte.

Väljer du att bli förälder så har du ett ansvar att hjälpa ditt barn fram i livet tills det till slut är dax för ditt barn att ge sig ut i världen ensam. Du äger inte ditt barn , så är det och har du svårt att "se" det så tänk efter själv ,,, äger dina föräldrar dig ?

Jag mötte mitt barn..

Det är en väldigt obehaglig känsla att bära i kroppen när man inte träffat sitt eget barn på över 1 och 4 månader , det är en gripande känsla att se barn som påminner om ens eget barn , att höra en röst eller en kommentar som liknar ens eget barn när man var runt barnet sist.

Många många jobbiga saker passerar genom tankarna och känslovärlden ,,, men att möta sitt eget barn på ett köpcenter ,, man är ca 2 meter från varandra och barnet ser dig inte och du är för rädd för att skrämma ditt eget barn med dig själv och din egen närvaro ... det gör ont .
Det tog tid innan jag ens förstod att det hade hänt på riktigt .. nu är det nästan 2 månader sedan och det känns som en dröm , som om det aldrig hände på riktigt.. men det gjorde det .
Jag hade gråtit och haft riktigt jobbiga dagar med saknad och känslan av hopplöshet dominerande inom mig , en kväll satte jag mig på golvet och bad till Gud , jag bad från hjärtat och jag grät så jag snorade.
Veckan efter möte jag henne och fick se henne , hade jag sträckt ut handen hade jag rört vid henne.. nu som allt är, var det omöjligt,, för en dotter att bli omfamnad av sin far.

" Kära medmänniskor , var sura på varandra , skäll ut varandra och stå fast vid era ståndpunkter så länge ni känner att det är er sanning , MEN låt de oskyldiga , rena och vackra barnen i vår värld få slippa vårt vuxna vansinne "