onsdag 28 mars 2012
Villkorslös Kärlek ,,
Ni som har barn , ni vet hur det känns i kroppen när man saknar sitt barn , hur det känns när man pratar med sitt barn och får höra alla saker de vill berätta i telefonen och hur det värmer i kroppen när man hör sitt eget barn säga att det älskar dig och saknar dig. Bekräftelsen av att få veta att ens barn älskar just dig
Ni vet den känslan , det måste vara bland det finaste man kan känna .
Det värsta man kan känna är för mig iallafall när det som sker är tvärtom.
Jag har fått läsa och höra så otroligt vridna och sjuka saker sista året från människor jag tillbringat 11 år med , jag har läst och hört så otroligt mycket om liknande mitt fall både från Pappor och Mammor.
Berättelser om hur man använder sig av just det värsta som kan hända en som föräldrer . Man både undermedvetet och väl medvetet använder barnen som vapen för att slå och skada den andre partern i konflikten. Fullständiga skräckhistorier om vad vuxna människor råkat ut för i samband med seperation.
Fenomenet som alltid lyser igenom i nästan alla fall jag varit i kontakt med så har den egentliga problematiken i orsaken till seperationen glömts bort eller tappat sin ”kraft” för de har alltid utvecklats till att handla om barnen. Nästa alltid när liknande fall kommer upp så är det alltid föräldrarna som är oense och inte kan kommunicera på ett ödmjukt och konstruktivt sätt. Det är aldrig barnet själv som säger stopp från början eller vägrar att gå på medlingsmöten eller som förhindrar eller försvårar umgänge. Det är alltid någon av föräldrarna.
Barn rycks in i konflikten och ställs inför det mest hemska och vidriga ett litet barn kan ställas inför... att ta någon av föräldrarnas parti. Detta med att behöva göra det, sker i det dolda ,, barnet upplever sin värld som sammanrasad och barnet själv vet innerst inne att det inte har orsakat det hela,, utan vet att det är barnets egna kära föräldrar som har orsakat det hela.
Men utan dom båda har barnet ingen som helst bas.. i barns värld så är familjen och dess medlemmar grunden till hela sin värld. Vad som då händer i de flesta fall som sådana här seperationer sker är att en av föräldrarna är borta från hemmet. Bor någon annanstans...barnet somnar kväll efter kväll och vaknar morgon efter morgon och den andre föräldern är inte där och kommer inte heller tillbaka.
Under tiden vistas barnet i energin av ilska mot den ”förlorade” föräldern och allt som sägs av dom vuxna i närheten snappas upp i minsta detalj för barnet vill ju oxå förstå och veta vad som händer den förlorade föräldern dels för att det längtar efter föräldern och även ha möjlighet att få sätta ihop sin världsbild.
Här är ju stunden då det omtalade PAS kommer in i bilden . Parental alienation syndrome är den försvarsmekanism barnet tillslut låter träda in efter att allt är för abtrakt och obehagligt. Barnet blir tvunget till att välja förälder och eftersom den ena är borta och förmodligen har betett sig dumt mot den andre föräldern efter som den är arg och agerar utifrån den känslan i hemmet... plus att den förlorade föräldern har inte dykt upp och räddat allt eller hört av sig eller bara kommit hem och ger det lilla barnet en kram .’
Vad barnet inte har möjlighet att förstå är det stora maskineriet kring oss vuxna och vårt samhälle. Och då har man inte heller möjighet att framföra att det måste ringas och skickas brev och det ska handläggas och det ska väntas och man kan förlänga och förskjuta ... och det tar otroligt lång tid. Sen stannar allt när det är semester eller helg...
fick igår reda på att mitt fall gällande mitt lilla underbara barn ligger på en hög i tingsrätten i örebro. Men man lovade att flytta upp det så att de skulle gå lite fortare.
Det känns väl på ett sätt skönt att man sa så ... men samtidigt så känns det förkrossande att mitt barns framtida mående och liv ligger inte i någons händer nu utan det ligger på en hög med papper på ett kontor ... och har flyttats upp lite.
Det är en fullständigt vidrig känsla som infinner sig i mig när dessa saker sköljer över mig. Det är nu 1 år o nästan en månad sedan jag såg min lilla dotter. Jag har försökt 1000 tals gånger med allt möjligt för att skynda på det hela. Men det går inte att skynda något... på ett sätt förstår jag det , jag är inte ensam i världen om att ha det så här plus allt annnat man sysslar med på Soc o familjerätten och tingsrätten .
Men det jag inte kan förstå det är hur man som förälder och människa kan totalt missa det mest grundläggande i att förstå barns utveckling och känslor. När du som förälder undermedvetet eller medvetet manipulerar och förvränger verkligheten för dina barn för att DU har en agenda som i slut ändan bara ska gynna dig då anser jag att du har förbrukat din rätt att kalla dig förälder.
Alla känner till begreppet att använda sina barn som vapen. Det är det som sker när 2 föräldrar sitter i en vårdnadstvist .. ena eller till o med båda har tappat sitt syfte med att ha barn.
”# Barn ska växa upp med att lära sig och även få uppleva villkorslös kärlek ””# OCH motsatsen till det är att låta ett barn behöva välja ut en förälder. Det handlar inte om att du/ni ber barnet välja ... den skulden vill inte ditt barn ge dig för ditt barn älskar dig villkorslöst så barnet själv kommer bära den skulden själv åt dig/ni .
Detta behöver man inte vara en genialisk vetenskapsman för att förstå ,, men att inte förstå det krävs att man har en nedsatt förmåga att uppfatta mer i världen än det som krävs för att ens ego inte ska bli vacklande. Man bör då leva i en avskärmad illusion med ett begränsat antal människor omkring sig och dom man har omkring sig är ungefär lika beskaffade och uppmärksammar inte den bristande världsbild som efterlevs. Man är s.k Sociopat eller psykopat.
Robert D. Hare beskriver psykopater som "mänskliga rovdjur som använder charm, manipulation, provokation och våld för att kontrollera andra och tillfredsställa sina egna själviska behov. Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av skuld- eller ångerkänslor".
Psykopatens karaktär är i allmänhet mycket manipulativ. De psykopater som inte kan hantera sin personlighetsstörning, kan vara mycket farliga för sina medmänniskor och samhället. Vissa psykopater kan klara att i arbetslivet följa normer, regler och lagar, åtminstone på ett ytligt plan. Ofta är dock psykopatisk personlighetsstörning förknippat med normlöshet, oförmåga att behålla en anställning och inblandning i konflikter på arbetsplatsen. Missbruk och kriminalitet är vanligt, detta delvis beroende på att en av de dominerande särdragen för en psykopat är brist på impulskontroll.
Familjelivet kan vara en etablerad katastrof med partners som fallit för charmen, skrivit alla sina ägodelar på den store charmören och lever mer eller mindre i daglig skräck för nya hot eller utövat våld. Psykopati tillståndet finns i alla socialgrupper - även i samhällets toppskikt. En svensk dokumentär om psykopater i arbetslivet kom fram till "En del psykopater blir extremt framgångsrika chefer eller företagsledare. Med charm, karisma, kyla och en manipulativ förmåga tar de sig fram i de flesta situationer."[8] Skarpsynta människor kan uppleva att psykopaten beter sig som om han/hon spelade en roll och "läste upp" bestämda repliker.
Tack för att du läser och hoppas din dag förblir fin o harmonisk . Våren är här !!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)