22

It`s a videogame being alive ....

Genom medveten andning stillar du ditt sinnes brus. När du stillar ditt sinnes brus träder världen fram i nya former.
Dina tankar är oftast tankar du tänkt förr .,. din medvetna andning leder dina tankar in i vila.
Din kropp kan börja återanpassa sig till den stillhet som universum består av.
Stormen lägger sig och dina hormoner och spännda muskler o leder slappnar av.


Du som känt dig hotad,rädd och förberedd på kamp , bli nu lugn och sjunk ner i stillhet.
Dina strider är över , du är dig själv välkommen till den oändliga stillheten och tystnaden som pulserar sedan ljusets skapelse samtidigt överallt och ingenstans
genom hela universum. Inom dig läker nu dina ostämda toner till vackra melodier som ljuder genom varje cell i din varelse.


Från din fokuserade natur andas nu din kropp,.,
Din andning leder dig till den du nu är.

Hur du andas är indikatorn på ditt sätt att välja fokus på vad du vill uppleva som din verklighet .

Mina ord kanske i dig upplevs som flummiga och värdelösa.. min vän kan det ha att göra med hur vida vi andas i samma melodi eller är vi nu varandras lärare..

du vad du än nyss gjort i det du kallar ditt liv har skapat den andning du nu har.

om du kan se sambandet med ditt liv fram till nu och hur du nu andas med det i ditt sinne , med den förståelsen kan du nu vända allt mot himlen .

Andas i harmonisk rytm , så du må leva i harmoni.

letar läser och försöker förstå...

Denna text är ett utdrag ur en text från PappaManualen.se

Varför det blir en konflikt
För att vi skall förstå vårdnadstvistens anatomi så måste vi titta på bakomliggande orsaker till hur det
kan bli en tvist. För det första så handlar alla tvister i regel om att ena föräldern förvägrar umgänge,
ofta mamman, vilket blir startskottet. (En pappa som inte bryr sig hamnar inte här, ganska logiskt)
Pappan blir borttvingad från barnet och med det petad som förälder av mamman
Syftet brukar vara en, eller en kombination av tre incitament:
- Emotionella orsaker som hämnd, avundsjuka på den andra parten
- Ekonomiska intressen som barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag
- Kontroll över barnet, ofta med rädsla att barnet skall välja den andra föräldern
Så hur ser en typisk stämningsansökan ut?
Kommer ansökan från mamman så handlar det nästan alltid om yrkande om ensam vårdnad, boende
hos mamman och att pappan skall få besöksförbud, eller starkt reglerat umgänge, med kontaktperson
etc. Pappan utmålas som hotfull, hårdhänt, aggressiv, kan inte samarbeta och tar inte hand om barnet
på ett korrekt sätt enligt mamman. I detta spel brukar mamman ofta vägra att träffa pappan, hon spelar
rädd. Således stängs möjligheten till dialog och samarbetssamtal ute. Är stämningsansökan ärlig så
brukar umgänge med krav vara realistisk, trovärdig bevisbörda, önskan om utredning så även
samarbetssamtal etc. inte vara några problem… Således avslöjas framställan trovärdigheten.
Kommer ansökan från pappan så handlar det om att han förvägrats kontakt med deras gemensamma
barn. I pappans yrkande finns ofta ensam eller delad vårdnad med växelvis boende eller ensam boende
hos pappan för att skydda barnet från psykisk och social ohälsa, ofta också att barnet skall ha
regelbunden kontakt med modern. Pappan brukar oftast vara öppen för samarbetsavtal och inbjuda till
utredningar, så även barnens behov av psykolog om de uppvisat psykisk ohälsa.
Pappan i en vårdnadstvist
Ett vapen som mammorna brukar ta till vid en vårdnadstvist är polisanmälan om våld och i värsta fall
incest. En polisanmälan sätter käppar i hjulet för hela tvisten och processen riskerar då att skjutas upp
tills utredning och ev. åtal blivit klar. Detta kan ta lång tid, flera månader och ibland upp till ett par år,
vilket samtidigt kan innebära för barnet isolering från pappan.
Effekten av pappans frånvaro blir ofta att barnen börjar uppvisa stressymtom, depression, och psykisk
ohälsa, problem som mamman beskyller pappan för (trots att pappan inte ens är närvarande och trots
att barnet mådde bra innan…). När brott sedan inte kan styrkas, vilket är det vanligaste, så följer ändå
anmälan med som om brottet hade begåtts.
En vårdnadstvist tar inte hänsyn till barnets behov av båda föräldrarna, inte heller den psykiska tortyr
som barnet utsätts för. En förutbestämd mall gör att 9 av 10 mammor blir boendeförälder, även om det
är uppenbart att mamman är konfliktdrivande, har bristande omsorg, så även initierat konflikten, eller
utövat egenmäktighet med barn.24
Redan från start blir 9 av 10 pappor stämplade som potentiella förövare med kränkande lite umgänge
eller borttvingad helt, trots att det många gånger står klart att pappan varit minst lika delaktig i både
fostran och relationen till barnet.25 (Alla pappor blir således stöpta i samma mall där han måste
motbevisa varje påstående. sk. omvänd bevisbörda)
Istället för att domaren stävjar konflikten dvs. om det inte framkommit något brottligt redan vid första
mötet, så dömer man så långt som möjligt till 50/50 (boende och umgänge) och kanske tillsätter en
kontaktperson som (opartiskt) följer upp båda föräldrarna föräldraförmåga, (Har jag nämnt att
föräldrarna kan vara utmärkta föräldrar på varsitt håll?) så drar domaren ut på konflikten istället. 26 Det
som högst borde ta tre till sex månader blir konflikter som håller på i flera år.
Ett fullt friskt barn med livsgnista, karaktär, utåtvänd med glädje i blicken innan, kan fås att bli till ett
tomt skal, inåtvänd med aggressiva humörsvängningar… allt på bekostnad av en borttvingad pappa27.
Pappan försätts i ett mentalt fängelse (att inte veta äter upp en inifrån), så även för barnet…


24 DN ” Barnen rövas bort – utan påföljd”: http://www.dn.se/nyheter/sverige/barnen-rovas-bort--utan-pafoljd
25 Second Opinion: http://www.second-opinion.se/so/view/167
26 NEWS MILL: ”Vårdnadstvister är idag en mångmiljonindustri där fulast vinner”: http://www.newsmill.se/node/31070
27 SKÅNSKAN ” Jurist sågar soc.”: http://www.skanskan.se/article/20100601/LUND/705319817/1162/TRAFIK/*/jurist-sagar-socialtjansten

Dagbok.. jag funderar på att börja skriva en dagbok om mina dagar ..
Men oftast när jag sitter och ska skriva om mina dagar så märker jag att alla ting jag vill skriva om är saknaden av min lilla dotter.. o jag slås då av känslan att jag inte ska skriva om det, rädslan att jag begår ett misstag i att skriva om min saknad efter mitt barn slår mig i magen så jag nästan tappar andan.
Misstaget jag är rädd för att begå är att det ska vara fel på något sätt och att det ska användas emot mig i framtiden av dom som finner stort intresse i att jag inte ska få träffa min dotter.

Men nu ikväll så har jag bestämt mig att jag tänker skita i det. Jag vet att jag skriver dom här orden för att rulla igång en boll åt ett håll som känns så rätt i min kropp att jag får som fjärilar i magen. Jag har idag talat med min advokat om att försöka nå fram på något sätt nå fram med något till min dotter..vad som helst.. hon fyller nämligen 10 år snart..mindre än 1 månad kvar.
Jag minns våren då jag var förkrossad av vad som hände men jag hade då ändå någon sorts känsla av hopp inom mig för jag visste att jag snart skulle få komma till förberedande förhandlingar i tingsrätten ang. Umgänge o vårdnad och att hoppet om att snart få träffa mitt barn var starkt,, ganska snabbt insåg jag att det inte skulle bli så.. motståndet och processen att hålla mig borta från mitt barn var bortom greppbar verklighet en vecka senare kom brevet som talade om för mig att det ansågs vara bäst för flickan att inte ha umgänge med sin far och att man istället skulle utföra en vårdnadsutredning... nu för inte så länge sedan så fick jag beskedet att det är kö på vårdnadsutredarna och att jag får nog räkna med att det inte kommer startas någon utredning förens efter nyår. Tills dess ska jag tydligen bara sitta här och vänta..
Finna mig i att det ska vara så här.. min dotter lever just nu utan sin far , och hennes far lever utan sitt barn.
Det är traumatiskt och ibland brister jag ... att se en bild på svampbob eller att arthur och minimojerna har bio premiär eller att idol börjar igen på tv kan bli som en rostig kniv som vrids om i mitt hjärta. Just nu skulle jag kunna offra mitt liv för att få tillbringa en enda dag med henne... Jag skulle kunna förlåta vem som helst för vad som helst ,, bara jag kan få vara en del i min dotters liv.

Jag vet att min dotter går igenom samma sak som jag nu .,, mamman berättade nämligen det under förhandlingarna i tingsrätten.. men hon ville få det till att jag varit så dum mot mitt barn så att det var därför hon inte kunde se foton på mig eller höra talas om mig.. inte för att hon saknar sin far och att det som händer henne nu gör lika ont som det hör i mig. Detta kallas för trauma och det är ungefär samma sak som händer med oss , som när någon förlorar en nära anhörig ,, minnen o liknande som man associerar med den man förlorat skär i hjärtat och sorg väcks inom människan. Detta kan man ”läka” och lära sig acceptera.. om man sysslar med sorgbearbetning och att man har sorg för någon som har gått bort !

Men du min vän som läser detta .. hur läker man det när den man sörjer och saknar finns vid liv ?

Dom känslomässiga och själsliga banden mellan barn och föräldrar försvinner aldrig.. men banden kan bli slitna och naggade av sorg och saknad...

Endast kärlek och sanning kan reparera dom banden.
Och den kärleken och sanningen finns så därför kommer jag aldrig att ge upp och vika mig en millimeter i det här.

Inga materiella ting eller artificiell ”kärlek” kan dölja traumat i att sakna sitt blod och det som är den andra halvan av ens hjärta.

Tack för att du läser. <3